Den puritanske teologen William Perkins [1558-1662] skrev att förkunnelsen “har fyra stora principer, nämligen att: 1. Tydligt läsa texten, från den kanoniska Skriften; 2. Ge den innebörd och förståelse enligt Skriften själv; 3. Samla ett par nyttiga läropunkter från dess naturliga innebörd; och 4. om man har gåvan, att tillämpa lärorna på människors liv och uppträdande, på ett enkelt och tydligt språk.”
Det är något uppfriskande enkelt med den beskrivningen. Vårt mål som predikanter är inte att vara århundradets mest spränglärda teologer. Vårt mål är inte att underhålla eller klia folk i öronen. Vårt mål är inte att bygga en stor församling.
Vårt mål är att ta den heliga texten, förklara vad den betyder, knyta den till andra bibelställen så att folk kan se helheten lite bättre, och tillämpa textens betydelse på deras liv så att det sticker till och helar, undervisar och bygger upp. Finns det något bättre sätt att nå detta mål, än genom en bibelutläggande predikan?
Fördelar med bibelutläggande predikan
Vissa använder kategorin “utläggande predikan” för all predikan som är bibeltrogen. Jag särskiljer utläggande predikan från ämnespredikan, textpredikan och annat, för att den utläggande predikan måste styras av en eller flera bibeltexter. Utläggande predikan uppstår liksom direkt och tydligt ur ett eller flera skriftställen.
Det finns ett antal skäl till att utläggande predikan förtjänar att vara vår främsta metod för att förkunna Ordet:
1. Det är den metod som är minst benägen att irra bort från Skriften.
När du predikar om vad Bibeln säger om t.ex. självförtroende, kan du tveklöst hitta en del användbara insikter. Men även när du säger saker som är helt sanna, så kommer du sannolikt att skilja dem från Bibelns centrala handling. Utläggande predikan håller dig till det huvudsakliga i texten.
2. Det lär människorna att läsa sina biblar.
Speciellt om du predikar utifrån ett långt stycke, lär utläggande predikan folk hur de ska tänka igenom en passage, och hur de ska förstå det, för att sedan tillämpa Guds Ord i sina liv.
3. Det ger predikanten tillförsikt, och predikan får myndighet.
Om du är trogen till texten, så är du säker på att ditt budskap är Guds budskap. Oavsett vad som pågår i församlingen—om den växer eller om folk tycker om dig—så vet du att du förkunnar Guds sanning. Det är underbart befriande.
4. Det möter behovet av relevans utan att låta ropet efter relevans bestämma budskapet.
All sann förkunnelse fungerar i praktiken, vilket är av utomordentligt stor vikt i vår generation. Men utläggande predikan håller de eviga frågorna centrala i diskussionen.
5. Det tvingar predikanten att handskas med de tuffa frågorna.
Genom att börja arbeta dig igenom text efter text kommer du ganska snart att stöta på ställen om skilsmässa, om homosexualitet, om kvinnor i församlingsverksamheten, och detta gör att du måste ta itu med textens innehåll.
6. Det gör så att predikanten kan lägga ut hela Guds rådslut systematiskt.
Under de sista 15 åren av sitt liv lade Jean Calvin ut 1:a Moseboken, 5:e Moseboken, Domarboken, Job, några psalmer, 1:a och 2:a Samuelsboken, 1:a Kungaboken, de stora och de små profeterna, evangelierna i en sammanställning, Apostlagärningarna, 1:a och 2:a Korintierbreven, Galaterbrevet, Efesierbrevet, 1:a och 2:a Tessalonikerbreven och pastoralbreven. Jag menar inte att vi ska organisera oss själva exakt likadant. Men om vi ska predika hela Guds rådslut, måste vi undervisa hela Bibeln. Andra predikometoder har sina fördelar, men ingen erbjuder våra församlingar mer, vecka efter vecka, än noggrann, trogen utläggning av Guds Ord.
Is there enough evidence for us to believe the Gospels?
In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.